Så är det, bara att hoppa upp igen. Till alla er som ringt och smsat ang gårdagens blogg så klarar jag mig men tack ändå. Jag vet ju att man ALLTID måste upp igen. Jag har nämligen gått på ridskola sen jag var 6-7 år och där är typ det första du får lära dig som liten skitig hästjänta att ramlar du av,  så ska du ska så snabbt som möjligt upp i sadeln igen. Ja,så länge inget viktigt som ryggen eller nacken är bruten iallafall men annars så är det bara att borsta av sig skiten och ta nya tag.

 Jag tror ridskolor och just hästar är bra uppfostran för barn. Herarkin är stenhård, de tuffa äldre brudarna som kedjeröker och dricker kaffe i klubbstugan bestämmer över småtjejerna som får göra skitjobbet. Det innebar bla att mocka en sisådär tjugo box,fylla på hö,sopa stallgång,putsa sadlar och träns och fylla på spån fast man va så liten å ynklig att man knappt orkade skjuta skottkärran framför sig...sen betala för att få rida en timme i veckan. Men man gjorde det med glädje,man tog sin cykel och trampade en mil på krokig jävla grusväg i ur och skur, i stupmörker och jag minns att ibland så var vi så rädda för älgar och björnar när vi cyklade hem på kvällarna att vi var tvungna att sjunga skithögt HELA vägen för att vi trodde vi skulle skrämma bort dem.

En annan grej som man också fick lära sig i stallet var att om hästen skenar så ska du ta ett regält tag i ena tygeln och styra hästen i väggen,alternativt ett träd om man är utomhus för då stannar den till slut....Undrar om det ingår i ridskollärar utbildningen? Alltså Nyström ,40 kilo tung på Adam 550 kilo som tröttnat regält på att springa runt med dumma skitungar på ryggen skenade mååååånga varv i ridhuset medans jag mycket riktigt försökte styra honom i väggen....det funkade inte,fast det kanske va lika bra. Vi snackar djur som lätt kommer upp i 40-60 km i timmen om de vill,mycket dumt att köra dem i en vägg med bara en sketen jofa hjälm på huvudet.. Men man lär sig mycket och man blir ju onekligen härdad. Jag blev ju aldrig nån tuff kedjerökande ridskoletjej som fick köra med småungar eftersom jag slutade på ridskolan och gick över till att rida ännu stölligare travhästar i tonåren men jag är tacksam för att jag har gjort det med. Nu har mitt eget barn också fått växa upp tillsammans med hästar och jag vet ju att en dag kommer jag stå där och säga:

-Det är bara att hoppa upp i sadeln igen!