Nu har vi sålt fastigheten som vi hade vår hästaffär i. Detta innebar att allt i den 300 m2 stora lokalen skulle flyttas hem och stuvas in i uthusen här hemma och som vanligt när det gäller oss så var vi ute i sista minuten. De nya ägarna ringde på  i måndags och sa att flyttbilen var i Grums nu och skulle komma om en timme. Aaarrgg ,det hade min tankspridda man glömt bort totalt och nu blev det LITE bråttom. Fyra vändor med hästtransporten fullproppad och ut med allt på gården. Herregud.. de som känner mig vet att jag inte är rädd för att ta i men nu blev jag helt plötsligt bara matt.

På tis skulle jag in med allt i olika utrymmen men jag kände bara för att dra en gammal filt över huvudet och sitta och nynna för mig själv. Totalt psykbryt. Tryckte in allt huller om buller och klämde igen dörrarna. Tar det en annan dag kände jag.  

Har jobbat hela helgen och när jag kom hem i morse låg Maggie utsträckt som en strandad val i hagen. Efter en timme när jag kom ut igen låg hon fortfarande kvar.. Vår vetrinär Marika ( bulldogens favorit människa) som var här idag och vaccinerade Zanna följde med ut och tittade på Maggie som nu stånkade och hade benen rakt ut! Det gjorde RIKTIGT ont det syntes, hon hade ordentliga förvärkar. Åhh va kul tyckte Marika, hoppas hon fölar nu....  Den där isande känslan infann sig direkt i magen för jag blir sååå nervös när det ska fölas.

Att föda barn själv var ingenting emot att få fölungar, jag gick över åtta dagar och när jag hade tio minuter mellan värkarna tyckte min mamma och hennes vännina som var på besök att det nog var dags att åka till bb snart.

- Nej, det går nog över, hästarna måste ju in först och ha kvällsmat och hundarna ska ju ut. Vi hinner...

Belle och jag har nu halmat upp hela boxen i fall det skulle komma ut nån fölis i natt. Jag tvivlar på det för mjölken är fortfarande klar men man vet ju aldrig.Belle vill ha en palomino flickfölunge som ska heta Milo.

Bilden är på den stolta fadern till Maggies föl , Maddox som är en cremello quarterhingst.

Åhhh,nu har jag hittat honom.. en minishettiskille till Belle. En fuxskäck med blå ögon. MÅSTE HA!!!  Han skulle ju passa precis in här på gården. Nu ska dottern och jag  bara lägga upp en plan att få mannen i huset att tycka  samma sak. Men vi måste ju faktiskt ha en ny gräsklippare och jag hörde på tv häromdan att det är VÄLDIGT cancerframkallade och rent av livsfarligt med bensindrivna såna. Tänk så miljövänlig den här skulle va och faktiskt billigare i inköp åxå!!!

Idag har jag hämtat hem halm till de kommande fölningarna. Nu ska allt vara fixat tror jag. Jag blir såå nöjd när allt är ordnat till kusarna,spånhögen är påfylld,hö och halm inköpt så det räcker fram till betet, kraftfoder finns pallvis och maskmedel i storpack uthämtat på apoteket osv,osv. Att allt detta har kostat lika mycket som ett litet lands BNP känns inte alls så påfrestande för en hästmänniska. Pengar som läggs på hästarna är liksom alltid lättare att spendera. Att jag inte har varit till frisören på två år eller får ångest om jag ska köpa ett par nya jeans är en HELT annan sak. Det är skitdyrt ju....

Fick ett SMS från min syster igår, hon var på väg till London igen på shoppingtur. HERREGUD!, hur har hon råd utbrast jag direkt... sen tänkte jag efter. Jag skulle nog kunna fram och tillbaka till London hela veckan bara för pengarna för  det där jävla maskmedlet. Men,men alla är vi ju olika som tur är. Jag tror tex INTE att min syster skulle få separationsångest för att hon skulle slänga sin 17 år gamla skoteroverall. Jo, det är faktisk sant. En epok har gått i graven och det var faktiskt nära att jag tog upp den ur sopsäcken igår men nu är den borta för alltid och jag kan nästan svära på att jag hörde den sucka av lättnad (min man gjorde iallafall det). Det kommer att bli skitdyrt att köpa en ny juuu!!!

Shit pomfritt, imorse när jag kom hem från jobbet stod Maggie som vanligt och var proppmätt inne i lösdriften när hon skulle få frukost. Magen var hård som sten och det är svårt för tjejerna att få i sig allt käk nu som de behöver så jag har börjat dela upp flera kraftfoder givor om dagen. Nu stod hon iallafall där inne och stånkade å vilade på en det ena än det andra bakbenet. När jag kollade juvret så var det väldigt spänt och när jag mjölkade lite så kom det klar sinmjölk. INTE LÅNGT KVAR ALLTSÅ! 

Snart dags att säga hejdå till resten av familjen,flytta ut sängen och ta terriern (utmärkt som värme-element i sovsäcken) under armen och spendera några nätter i stallet.Har sagt i flera år nu att jag ska köpa övervakningskamera men som det kontrollfreak jag är så kan jag inte riktigt släppa det ändå.

Efter att Tari visat upp sina fiina cirkuskonster var det självklart på sin plats att provrida  lite. Jag märkte direkt hur hennes sinnestämning ändrades när sadeln åkte på. Hon är ju en utpräglad kosse häst som älskar att jobba och nu kom det fram en helt ny tjej.

Hon hade bråttom iväg och jag lät henne skritta på ett tag. När jag sen samlade ihop henne, bad om jog och började jobba henne lite så blev jag bara lycklig.... Vartenda hårstrå ställde sig upp, hästen är såååå fin att rida,det gick att styra henne med lillfingret. Hon lyssnade på minsta lilla vink och allt bara stämde.

Detta var himmelriket för mig som just nu håller på att rida in en unghäst på +600 kg med tre nummer för stora fötter. Eller som är van att ta mig en ridtur på min arab och få varenda inre organ omplacerat och ryggraden hoptryckt en decimeter.

Efter ridturen så släppte jag  bara ner tyglarna på marken och hon stod stilla som en staty när vi sadlade av och borstade henne. Jag sken ikapp med solen kan jag säga.

Har nu haft Tari hemma i några dagar så det var dags att känna henne på pulsen lite så  vi tog in henne i stallet för att verka framhovarna som var lite långa. Hon steppade värre än Fred Astarie på speed och ville ut till sina hästkompisar igen. När jag var klar med hovarna så fick jag syn på nått konstigt i hennes ena öra. Jag försökte få titta närmare på det men det ville inte Tari. Hon är snabb som en liten vessla och VÄGRADE låta mig ta i örat.

Fram med repgrimman och så fick Håkan hålla i (han har butit tre revben, fått flera sprickor i kindbenet och blivit kastad flera meter i samma situation under dessa åren men nu tror jag han har lärt sig). Yiihaaa,tur att vi har tre och en halv meter i takhöjd för nu ville Tari visa att hon minsann kunde stå på bakbenen....Håkan och jag tittade bara på varann och suckade.. Jaha,en till sån där....

Jag har förstått att vi har en förmåga att dra på oss lite speciella kusar på det här stället. Vi köpte Misty från galoppbanan som stod på så mycket plegasil på dagarna att vi fick ha drogavvänjning innan hon fick umgås med de andra hästarna. Vi har Poca som hatade karlar när hon kom hit och försökte hugga folk i ansiktet (idag är hon som ett lamm). Lilla Maggie som hade storhetsvansinne och mest stod på bakbenen när hennes förra ägare skulle ut och rida.  Sist men INTE minst har vi Jillsan som har gjort flis av mer än en hästtransport. Dessutom har jag sett henne sätta sig på huven på en volvo PV en gång. Så, bring it on Tari vi tål det mesta.....

Igår hämtade vi hem vårt nya superstammade quartersto Little Taris Colonel. Tack snälla My som höll henne åt oss tills vi hade möjlighet att hämta henne. Tari är ett litet fuxsto som ser ut som ett rådjur, araben Pytte och ettåriga Zanna blev plötsligt monsterstora i jämförelse och Lotta ska vi inte ens diskutera.....

Men ,men inga hästar som kommit in på den här gården har ju direkt minskat i vikt när jag har fått tag på dem så vi får väl se hur länge 135 täcket passar...

Nu ska vi vänja oss lite vid varandra ett tag och sen om allt går vägen så ska Tari insemineras med frusen sperma från USA.  Dubbelreggade Colonels Lone Gun  är den tilltänkta fadern och vi har beställt en sån här tills nästa år.....