Jag vet att jag är helt ute,flera år efter till och med, jag är ett hopplöst fall men det struntar jag i. Har några i varje garderob, i källaren och jag kan aldrig få för många av dem. De är dyra, vackra och bekväma, det finns ett par för varje tillfälle. Perfekta att rida i,promenera i och man är ALLTID stilig i dem. Ha ha, jag till och med gifte mig i ett par!

Jag pratar självklart om mina cowboystövlar!! Dessa underbara skapelser, kommer så väl ihåg mina första som jag köpte i oslo för hundra år sen.... rödbruna,blanka som hette "el Paso".

Förra veckan köpte jag tre par nya.. Ett par roperboots att rida i,ett par som är precis lika som ett par jag redan har i en lite annan färgskiftning och ett par med lite högre klack. SÅÅÅ lycklig när alla stod uppradade på köksbordet. Min man som annars är en MYCKET tålig människa (tror bestämt att det är hans fel att det snart står nio hästar här på gården för att han aldrig kan säga stopp till mina konstiga ideer) tittade lite argt på mig och muttrade nåt i stil med " nu räcker det väl ändå snart,du hinner ju inte använda dem allihop... Jag smekte ömt på dem,ställde undan dem högt, högt upp så inte den eländiga bulldoggen skulle få vittring på dem och bara log inombords. Han märker ändå inte om det kommer in ett par till och nu har jag börjat på en samling till min treåriga dotter åxå så då blir det ju dubbel så kul.