Min dotter har börjat på dagis. Hon har varit "hemma barn" ända tills nu.  Nu ska hon få umgås med  andra tvåbeningar och har plötsligt fått en helt ny syn på att leka. Bulldogs och terriers i all ära men man kommer ju aldrig ifrån att de alltid försöker sno din smörgås, din sittplats,tugga sönder dina skor,vantar,leksaker och dessutom luktar mystiskt ganska ofta...

Belle har faktiskt en tvåbent kompis sen förut, min vänninas dotter Saga som precis fyllt 2, och hon har åxå växt upp under lika förhållanden som Belle. Alltså mitt ute i skogen med hästtokig mamma, ÄNNU flera bulldogs och även andra hundar.

 Våra barn lärde sig säga hästarnas namn innan de kunde säga pappa och satt på hästryggen innan de kunde le. De lever med tron att alla sover med minst två hundar i sängen, de har fått lära sig hur man försvarar sin frukost mot hungriga odjur och de har haft minst en blåtira av en bulldogsvans.De vet också att man spenderar MINST två timmar om dagen i stallet för det bara är så oavsett väder.  Belle hade ett komplett set för att mocka boxar,  skottkärra,grep,sopborste mm innan hon lärde sig gå.

Det är inte lätt att va en ranchunge antar jag,och för att bli kvitt våra dåliga samveten lite brukar min vännina och jag ta med de små liven på cafe ibland. Där det finns nämligen ett lekrum så då  får vi alla vara sociala en liten stund  ( vi hoppas båda två  att de kommer ihåg detta när de sitter hos psykologen om tjugo år pratar om sin svåra uppväxt). Töserna röjer för sig och Alex och jag kan prata lite om våra senaste gardinuppsättningar och prydnadskuddar....... mohahaha nej då jag bara skojar,om våra hästar såklart.Gardinerna häftade jag upp med häftpistolen för två år sen och de hänger så bra där de hänger...

Nu går Belle som sagt på dagis sen två månader som ett vanligt barn och vi har väl aldrig varit så sjuka här på Åsen som nu men man får ju se det från den ljusa sidan. Förhoppningsvis sparkar hon inte bakut, apporterar pinnar eller gräver efter sork när hon blir i skolåldern iallall.