tatuering har jag ju helt glömt bort att visa här kom jag på,fast den är ju inte så stor så det är ju inte så konstigt... ;-)

Ray har gjort den fina lilla aborren på mig och även en lotusblomma förra veckan men den har jag inget kort på än. Den kommer att byggas ut till en helarm med mera blommor,fjärilar, skuggor och färg så småningom.

Mina egna maskiner har för övrigt kört hårt på fingrar, halsar och en haka den här månad. Det var länge sen jag var så nervös som när jag skulle sätta nålarna i Rays hals (som har en egen tatueringsstudio) kan jag säga, men det gick över ganska snabbt konstigt nog.

Håkan har nu fått en stor panter på vänster sida halsen och "HARD CORE" på fingrarna så hela Deje stannade upp när han var och handlade under veckan..

Zanna och Isabelle kom tvåa i Stallmagasinets fototävling! Tidningen kommer ut på tisdag så det är bara att sticka till affären och inhandla den. En bild på Honey och Belle är också med! Har man vackra barn så har man...både två och fyrbenta.

Bilden är tagen sju på morgonen 11/5 2007. Zanna är bara några timmar gammal och är ute med mamma Jill i hagen för första gången. Isabelle som precis hade vaknat sprang ut i pyamasbrallorna för att hälsa på den lilla nykomlingen och vi lyckades fånga detta urgulliga möte på bild.

Jag vet att jag lovade hästpresentationer (Anna) men just nu känner jag att de inte skulle komma till sin rättvisa de små liven. Är måttligt trött på VISSA individer i flocken just nu.. Veckan började med att lilla Tari tog sig lite promenader ute på ägorna här, snön ligger så tjock att hästarna känner inte av elstängslen då det inte blir nån jord. Fick ordning på den hagen iallafall så nu har Tari hållit sig innan för staketen. Torsdag kväll när vi gick för att ta in kusarna så hann jag precis hämta grimmorna så svishade superZanna förbi axeln i 180 knyck. Poca, Maggie och fölisarna rivit hagen och gått in till Zanna och Lotta. Zanna hade dragit kortaste strået och tagit det som en sista utväg att helt sonika HOPPAT över staketet och sen hade hon skit kul. Sprang över åkern och ner till älven och ville inte bli fångad i första taget.

Funderar starkt på att sälja åtminstone Zlampan Zanna och Sonny Sugen på REA! Dessa två har (trots den VÄRSTA vintern sen 1800 kallt) bestämt sig för att få vårkänslor! De står och snosar och kärleksnyps över staketet och Sonny har blivit en fullfjädrad hingst trots att han inte är nio månader än! My god! Zanna vänder arslet till och lyfter på svansen och blinkar (å då menar jag INTE med ögonen) och tillslut så blir det ju för mycket för lillgrabben.. han tar saken i egna händer och slänger sig upp på hennes rygg över staketet,fastnar i eltråden ,ryckter ner trästolparna och får panik....men det går snart över så han försöker igen... Man blir lycklig av djur!

Belle och jag har varit och tittat på Nellys(halv) småsyskon. När vi kom dit så låg det en hög med tio otäcka,odrägliga....alldeles,alldeles underbara små bulldogrumpor i en hög. Som tur är har de inte öppnat ögonen än och blivit så där extra bulldogsöta så att det räcker med att ta dem i famnen för att de där konstiga känslorna ska komma fram. Ja,ni vet, de där löjliga känslorna som skriker till en: Jag MÅSTE ta hand om den här lilla krabaten,INGEN annan kan göra det lika bra som jag. Den här varelsen BEHÖVER mig mest i hela världen just nu. Ja,precis de känslorna som är HELT bortblåsta en månad senare när hundfan har flyttat hem och ätit upp ett kilo råttgift på fredagkväll och man måste betala vetrinären 3000 spänn för att AKUT komma ut och få hundjäveln att spy upp det igen..

Skrev ju när jag skulle göra mina hästpresentationer att ni som kände mina hästar kunde göra nått vettigare om ni tyckte det var onödig info men att ni tog mig såååå på orden trodde jag väl inte... Besöken minskade med hälften på EN dag! Vad ska jag skriva om nu då?  De populäraste bloggarna har man ju sett handlar om husrenoveringar med före och finfina efter bilder..men nja, det skulle väl ha varit för 10 år sen när vi fortfarande levde i lalalandet "det är klart att vi ska köpa ett 100 år gammalt hus och renovera det för då får vi det ju PRECIS som vi vill ha det".Jo tjena!! 10 år senare är brädfodringen fortfarande inte klar,jag får fortfarande sågspån i kaffet när jag sitter vid köksbordet och ishavsvindarna viner mellan golvplankorna så det går ju bort. Sen har vi ju porrbloggarna med lättklädda bilder också som får många besökare...men som sagt ishavsvindarna gör ju att man måste ha underställ, raggsockor och ulltröja så det går ju ju inte heller.

 Så finns det hemslöjdsbloggarna som stickar och virkar allt från bakelser till hundtröjor men sånt har jag inte tid till och så kan jag ju bara sticka halsdukar också så, nix till det med.Vad har vi kvar då? Bantarbloggarna är det ju många som läser. Utmärglade människor som väger minsta gurkbit de stoppar in i munnen och sen väger det som kommer ut på andra hållet efter att de tryck i sig lite lavemang. Men det verkar ju också väldigt tidskrävande och jag har ju aldrig varit nån stjärna på matte heller så, den går fet bort.

Nej, det är väl bara att fortsätta med sitt Svensson liv och hoppas att nån vill läsa iallafall, men jag kan tala om att häromdan köpte jag MÖRKrostat kaffe istället för mellanrost så lite spännande liv har jag allt,så det så!

Jag blir jätteglad om ni vill skriv kommentarer på min blogg iallafall,det är alltid kul.Tryck bara på kommentar och glöm inte att fylla i koden och så godkänner jag den innan publiceringa

Jag har varit huslig( å det hör inte till vanligheterna),det var iallafall vad min man kallade det igår. Skulle byta gardiner i vardagsrummet och det slutade som vanligt i kaos innan jag fick ordning på allt. Jag brukar kunna stöka till det så fantastiskt att ingen kommer varken in eller ut när det är som värst.  Det ena drog i gång det andra och tillslut så var det gardiner,sladdar,häftpistoler,cd skivor,fönsterputs och bulldogs överallt. Det drogs fram möbler och torkades bakom,sattes upp hyllor och dammsögs tak,allt ihop på en gång så klart. Skurade element,duschade blommor och Belle hittade en massa gömda skatter (leksaker) under soffan. Håkan hjälpte också till och skurade tangentbordet med spritindränkta tops. Började vid 15 och var klar vid 21 men nu är det rent och fint iallafall MINST tre timmar skulle jag tro.....

Ja just det..skurade ugnen också..

 Här kommer en presentation av mitt paintsto Superior Susie Lou. Delvis är det här en kopierad text från april 2008 med lite tillägg.

Jag fick hingstungar(helsyskon till Lotta) två år på raken år 2002 och 2003 så när jag betäckte för 2004 års fölunge så tog jag Ernie (hingsten) i grimman när han hängde på Mistys rygg  och tittade honom i ögonen och sa. "Jag vill ha en sån som jag fick sist med fläckar och allt fast nu vill jag ha en tjej". Hela vintern så pratade jag med Mistys tjocka mage och frågade hur det var med lillasyster Lotta där inne ( en egenhet som jag gör varje år) och mycket riktigt, 2 juni så kom hon mitt lilla sto. Mörkbrun fläckig med vit man,svart pannlugg och tvåfärgad svans. Som en dröm,välmusklad och kaxig som få.

Lottas eller Superior Susie Lou som hon heter egentligen, föräldrar är små men välväxta individer,hingsten på 150 i mkh och stoet på 153 så det skulle ju bli lagom stor häst till mig tänkte jag. Hon växte och växte,när hon var tre månader så såg hon ut som en Belgian Blue. När jag visade henne på paintchampionatet som ettåring så kom de amerikanska domarna fram och frågade om hon verkligen var bara ett år!!

Idag är hon nästan fem år och är ca 160 i mkh och väger nästan 600 kg.

Så kan det gå, lilla Lottas färg blektes också ur eftersom mamma är skimmel så nu är hon nästan helvit så det ger ett ännu större intryck. Alla som ser henne brukar bara bli stående och säga "oj". Som tur är så är hon världens underbaraste och snällaste häst och jag skulle aldrig byta mot nån mindre.

Hon är Pyttes raka motsats och är en fröjd att vara ute och rida på.Hon är lugn och stadig trots sin ringa ålder...dock har hon en förkärlek till stora snödrivor som hon försöker lägga sig i och stora vita hösilagebollar som hon försöker klättra upp på så lite koll får man ju ha. Det enda hon är rädd för är när Treo terrier har täcke på sig, då drakblåser hon och svansen åker upp i vädret och hon kan till och med trava en skvätt..

Under vintern så har hon haft lite problem med hovarna så vi har tyvärr inte kunnat rida på ett tag men nu verkar hon vara på bättringsvägen så snart så...

Lotta är alltid glad och positiv till allt,man får ett härligt gnägg som hälsning varje gång man ropar på henne och hon har precis som Pytte ,en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

Har förstått att det för nytillkommna läsare (och för min pappa) kan vara svårt att hänga med när jag namedroppar våra hästar så jag har bestämt mig för att göra en lite närmare presention av dem alla åtta. För er andra (som väl är de flesta) som känner alla våra hästar blir det ju ett ypperligt tillfälle att göra nått vettigare om ni känner att det är onödig information. Diska en disk eller tvätta en tvätt tex. Vissa presentationer kommer att bli korta och några låååånga,vissa kommer att bli översvallande och kanske LITE överdrivna men våra hästar är familjemedlemar och en stor del av våra liv så det får bli så.

Jag börjar självklart med min gamla trotjänare Wielki Kapyss, även kallad Pytte,Pyton och pappa Pytte. En arabiskt fullblodsvalack född 1991.

Vi kärlekshistoria (för det är verkligen det) började för 18 år sen. Jag hade tänkt mig en brun arabhingt med fyra vita strumpor och vit bläs med de var inte lätta att hitta i sverige vid den här tiden. Fann en åtta månaders arabhingst på annons som fanns i Storfors och eftersom det inte var så långt att åka så blev det ett besök. Det blev ju kärlek vid första ögonkastet för där stod han ju, en GULD färgad liten prins med SILVER man och svans. De stora bruna ögonen med långa ljusa ögonfransar som viftade mot mig när han kikade fram bakom sin mamma. Han kom fram och la sitt vackra lilla huvud ovan på mitt och tryckte till (att detta var ett försök att dominera mig hade jag ju ingen aning om då) och jag var såld.. Det var bara att åka hem och skrapa ihop alla pengar som jag sparat och med ett tillskott från miljonkontot som mamma hade sparat åt mig så hade jag 15000 och han blev MIN! Sen följde några år med promenader och tömkörning och när han blev fyra så red jag in honom med hjälp av mammas gamla travare Generalen som var en trygg läromästare på långa skogsturer på de underbara tallhedarna i Edebäck.

Nu hör det till saken att Pytte är av fin gammal galoppstam och är som en redigt jävla trimmad ferrari ,så galopp var och är fortfarande hans naturligaste gångart. Å då snackar vi inte lungt och samlat utan riktig

GALOPP.

Han sänker sig och så drar han på så att omgivningen blir suddig, tårarna sprutar och då är det bara att hålla i sig. Håkan mätte upp oss med bilen en gång i uppförsbacke och då gick det i 65 km i timmen och sen ökade vi.

När han inte får tokgaloppera som han vill så hoppar, studsar han och slår bakut som en tok och att skritta finns inte i hans bok kan jag säga. Jag är ju så van allt det här så mig gör det inget (även om man känner sig lite för gammal för att trycka ihop ryggraden 2 cm och får hela maginnehållet ommöblerat varje gång vi går ut på tur) och det är ju faktiskt mitt eget fel.

Trots allt detta så har han ett hjärta av guld (färgen på kroppen försvann och han blev flugskimmel) och skulle ALDRIG göra nån illa om man bara kan hålla sig kvar i sadeln vill säga.. Hans favoritsysselsättning är att leka och uppfostra våra fölungar varje år och hålla koll på alla sina damer. Han pussar sin mamma ( mig alltså) varje dag och kärleksnyps gärna i kinden om han hinner och han kommer undan med mycket mera bus än sina stallkompisar för han är och förblir alltid mammas ögonsten. Håkan frågade mig för nått år sen om jag fick välja på honom och Pytte, vem jag skulle välja... och nu vet han!