Har förstått att det för nytillkommna läsare (och för min pappa) kan vara svårt att hänga med när jag namedroppar våra hästar så jag har bestämt mig för att göra en lite närmare presention av dem alla åtta. För er andra (som väl är de flesta) som känner alla våra hästar blir det ju ett ypperligt tillfälle att göra nått vettigare om ni känner att det är onödig information. Diska en disk eller tvätta en tvätt tex. Vissa presentationer kommer att bli korta och några låååånga,vissa kommer att bli översvallande och kanske LITE överdrivna men våra hästar är familjemedlemar och en stor del av våra liv så det får bli så.

Jag börjar självklart med min gamla trotjänare Wielki Kapyss, även kallad Pytte,Pyton och pappa Pytte. En arabiskt fullblodsvalack född 1991.

Vi kärlekshistoria (för det är verkligen det) började för 18 år sen. Jag hade tänkt mig en brun arabhingt med fyra vita strumpor och vit bläs med de var inte lätta att hitta i sverige vid den här tiden. Fann en åtta månaders arabhingst på annons som fanns i Storfors och eftersom det inte var så långt att åka så blev det ett besök. Det blev ju kärlek vid första ögonkastet för där stod han ju, en GULD färgad liten prins med SILVER man och svans. De stora bruna ögonen med långa ljusa ögonfransar som viftade mot mig när han kikade fram bakom sin mamma. Han kom fram och la sitt vackra lilla huvud ovan på mitt och tryckte till (att detta var ett försök att dominera mig hade jag ju ingen aning om då) och jag var såld.. Det var bara att åka hem och skrapa ihop alla pengar som jag sparat och med ett tillskott från miljonkontot som mamma hade sparat åt mig så hade jag 15000 och han blev MIN! Sen följde några år med promenader och tömkörning och när han blev fyra så red jag in honom med hjälp av mammas gamla travare Generalen som var en trygg läromästare på långa skogsturer på de underbara tallhedarna i Edebäck.

Nu hör det till saken att Pytte är av fin gammal galoppstam och är som en redigt jävla trimmad ferrari ,så galopp var och är fortfarande hans naturligaste gångart. Å då snackar vi inte lungt och samlat utan riktig

GALOPP.

Han sänker sig och så drar han på så att omgivningen blir suddig, tårarna sprutar och då är det bara att hålla i sig. Håkan mätte upp oss med bilen en gång i uppförsbacke och då gick det i 65 km i timmen och sen ökade vi.

När han inte får tokgaloppera som han vill så hoppar, studsar han och slår bakut som en tok och att skritta finns inte i hans bok kan jag säga. Jag är ju så van allt det här så mig gör det inget (även om man känner sig lite för gammal för att trycka ihop ryggraden 2 cm och får hela maginnehållet ommöblerat varje gång vi går ut på tur) och det är ju faktiskt mitt eget fel.

Trots allt detta så har han ett hjärta av guld (färgen på kroppen försvann och han blev flugskimmel) och skulle ALDRIG göra nån illa om man bara kan hålla sig kvar i sadeln vill säga.. Hans favoritsysselsättning är att leka och uppfostra våra fölungar varje år och hålla koll på alla sina damer. Han pussar sin mamma ( mig alltså) varje dag och kärleksnyps gärna i kinden om han hinner och han kommer undan med mycket mera bus än sina stallkompisar för han är och förblir alltid mammas ögonsten. Håkan frågade mig för nått år sen om jag fick välja på honom och Pytte, vem jag skulle välja... och nu vet han!

 

mamma

15 februari 2009 21:04

Jojje han












Jojje "kramar" mig varje morgon och det får man ju ta som man vill men oss emellan är det en ömhetsbetygelse för jag knådar samtidigt hans manke och då inbillar jag mig att det är ömsesidigt att vi visar vår geenskap då han kliar mig tillbaka. Han visar ju aldrig något i mening att dominera. Vår lilla älskade ponny..... 1,48 i strumplästen , men han har ett otroligt stort hjärta av guld och är en mycket värdig efterträdare av min General Örn.



"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En sorgsen och märklig dag idag.  En vän sen 20 år har gått bort..bara 57 år gammal tyvärr och idag var det begravning. Vi tog motorcykeln upp till Gustav Adolfs kyrka och på ditvägen passerade vi så många barndomsminnen. Platser där jag och mina små...

Min man sa häromdagen efter ha läst nått gammalt inlägg här...- Faan,älskling...när du bloggade va du inte så jävla bitter, du hatade inte folk lika mycket då..eller..Ja, du hade ju humor iallafall! Uppmuntrade och fina ord från nån som man delat l...

     Så här ser det ut hemma hos mig...autobahn för alla fältharar i Förby!!! Nu tänker säkert ni lägenhetsboende rovdjursromantiker att....åååh va gullit å mysigt med små gulliga pluttehare rumpor som hoppar omkring å äter en liten hötuss här och...

Ja...ja vet att det är glest med inlägg här men tiden räcker inte riktigt till. Nytt år ny start! Börjat med lchf så nu måste man fota VARJE gång man lägger nått på tallriken å lägga ut det på fb och instagram. Även börjat på gymmet, köpt nya träning...

Säger mer än gärna byebye till 2014....ett skitår utan dess like! Förlorat så mycket å så många.....     ...