Allt som oftas är det ju just små saker som lyser upp ens vardag på nått vis. En glad gnäggning från min älskade lilla Lotta när man kommer hem från att ha jobbat i 24 timmar. Ett telefonsamtal från sin lilla dotter som säger "jag älskar dig mamma". Glada vovvar när man sticker in näsan genom dörren. Min man som har städat,tänt i brasan och kokat kaffe. En trevlig kassörska i mataffären,en komplimang eller bara att solen skiner och man blir ju genast gladare. Eller som häromdan när jag satt i väntrumet hos kiropraktor och läste en tidning och blev då informerad om att nästan alla män väljer sin partner efter hur lika de är deras mamma. Speciellt vanligt var det att de valde en partner som hade samma käklinje som deras mor.... ja menar,efter den insikten så var ju den dagen räddad....

Jag har en kläd och modefixerad dotter..Hon vill leka "modeshow" med sin mamma. Jag sitter här i skrivande stund med prinsesskrona,läppstift och ett STORT guldhjärta om halsen. På morgonen när hon ska till dagis så är det väldigt noga vad som ska matcha vad och det blir ett sabla liv om Håkan har sina adidasbyxor när han ska hämta henne.

-Vad tror du mina kompisar säger när du ser ut så där? säger hon helt uppgivet och tittar argt på sin far.

Har ingen aning vart hon har fått det ifrån bara att det INTE är från mig iallafall. Jag går fortfarande runt i samma outfit som jag hade när jag var 16. Slitna jeans,cowboystövlar och farfarströjor.Min mormor sa till mig senast för nån månad sen precis samma mening som hon har sagt regelbundet i 20 år nu.

-Men piga,ska ja inte ta och laga de där jeansen åt dig,du fryser ju bena av dig.

När jag var på stan före jul så hittade jag en snarlik college-jacka som jag hade i min ungdom. Min arbetskompis som var med frågade lite försynt:

-Men Cilla är det där verkligen din stil?

Vaddå, den andra jackan har jag saknat i 15 år och tänkte inte släppa den här ens under pistolhot även om jag kanske borde.

Ja,jag är tråkig,enformig,omordern och kommer antagligen att hasa runt i mina trasiga Levis på hemmet också. Men tills dess så får jag väl leka modeshow med Belle så länge hon vill ha mig med.

Nelly har fått småsyskon! Hennes mamma Baby ligger just nu och trycker ut ett gäng till med bullirulldogs. Ska åka och snosa så fort jag hinner för på nått vis är ju bulldogs sötare när de är små eller hur?

-18 grader kallt i morse men skit samma. SOLEN skiner,det är man ju inte direkt bortskämd med. Allt går plötsligt lite lättare då,och även om jag vill ha vår nu så kommer man ju inte undan med att snö gör det mesta snyggt. Till och med dyngdtacken blir fotochinique! Hästarna myser i solen och hundarna leker i snön. Småfåglarna äter 1 kg fågelfrö om dan och mössen gör ett nytt försök att erövra foderkammaren.Fältharen är tillbaka i hösilagebalen för nattamat.

Nelly Nyström fick återigen stryk av en skogsmus i går kväll när vi skulle ta in hästarna och nu var Håkan med också så han fick se eländet...skäms.

Enda orosmolnet just nu(ja, förutom Nellys ära) är att jag har åkt på en riktig jävla muskelsträckning i ryggen eller lunginflammation. Jag värker som satan på högersidan av ryggraden och jag kan inte djupandas eller knyta skorna utan att skrika... inte bra.

Nu är lilla palominoprinsessan Honey såld.. ÄNDA till Tomelilla i Skåne. Hon åker i slutet av februari och även om det är jobbigt att sälja henne så känns det bra. Hon får en alldeles egen människa som har mycket mera tid att lägga på henne än vi..och jag får bara sju hästar att mocka åt,lyxigt va? Men som tur är får ju Tari föl i början på maj här och sen Maggie i juni så jag hinner väl inte att bli allt för bortskämd antar jag..

Sorry att det tog sån tid att uppdatera, jag har haft en lite arg och bitsk blogg i huvudet ett tag och den har liksom blockerat hela systemet för nått nytt. Av flera olika andledningar så kommer jag inte att skriva just den bloggen men måste bara få säga att man blir såååå trött när man försöker att vara snäll och hjälpa människor men istället ALLTID blir pissad på. Jaja thats life!

Lite pga av ovanstående( som ingen ändå fattar nått av ;-) så fick jag ett extraknäck under veckan. Utan att gå in närmare på det heller (uhh va hemlig ja är va?) så jobbade jag på accord och upptäckte snart att det var väl ingen bra ide för Nyström. Jag måste ju alltid tävla och har jag ingen annan att tävla emot så återstår ju bara jag själv. Tillslut far jag fram som Taz, den tecknade tasmanska djävulen och blir ju helt jävla skogstokig. Å även om hjärnan vill så är ju tyvärr inte kroppen vad den en gång va så man blir ju HELT slut efter några timmar.... så det är bara att inse man är för gammal för det också.

Å på tal om det så är det ju helt vansinnigt att slösa bra bläck på en eländig gammal kropp som min men aj va snyggt det blir. Tack Ray,du är en pärla. Fick för mig att bygga ut tatueringen som Ray gjorde i december och fortsätta in under armhålan, plus att han ville lägga på lite mera färg i resten. Blev dock lite klen efter ett tag och körde inte hela vägen runt till min mans STORA skadeglädje.. men han ska få igen,tror ju bestämt att jag har börjat köra en ros i hans armhåla som inte är färdig än.Mohaha

En eloge också till Rays Pernilla (grattis på födelsedagen idag ) som helt utan psykbryt eller avbrytna naglar lyckades få upp Belles nya My Little Pony ur sin plastförpackning. Men om jag inte har helt fel så utbildar hon sig till förskollärare så sånt kanske ingår i utbildningen. Tyvärr avslöjades härmed också att deras badass bulldog Gonzo har en obeskrivlig förkärlek till just små rosa ponnyer med glittrig svans(som att det inte räckte med att han kissar som en tjej). Så nu får det nog bli en tur till leksaksaffären för Pernilla så att han får sin egen Pinky Pie. Fast det är väl inget som inte några fler playdates med Nelly Nyström inte kan avhjälpa får DÅ kom Gonzos manlighet verkligen fram och då menar jag bokstavligt talat.

 Med andledning av bilden på mig och Ray så vill jag bara tala att det som kanske med ett otränat öga kan tolkas som ett gäddhäng i själva verket är en mycket stor vältränad muskel i vila. Bara så ni vet!