Åkte till Deje och handlade förut...innan jag gick in på Ica så passerade jag två kvinnor,den ena i 60 års ålder och den andra kanske 45-50. De glodde som besatta på mina underarmar och precis efter jag passerat så vräker den äldre ur sig:

-Är det inte synd när de förstör sig så... unga människor!

Den andra höll med och jag vände mig om för att se om de ville säga nått mer men de vände sig om. Jag gick för att hämta kundvagn och nu stod de igen och glodde på mig och diskuterade mina tatuerade armar....faaan,att man inte kommer på nått bra att säga just där och då. Jag stirrade på dem och skakade i huvudet...att folk bara orkar. Det är så ofta som människor verkligen stirrar på en med ren och skär avsky i blicken, som om man vore spetälsk eller nått.....man tycker ju att vi skulle ha kommit längre.

 Hörde på radion i måndags att det var två tjejer som hade blivit nekade att komma in på krogen för att de hade haft synliga tatueringar, alltså vi snackar typ blommor på armarna....och ännu värre var det ju att många lyssnare som ringde in och höll med om att det var rätt av krogägarna att få bestämma vilka de vill släppa in. Herregud...idag sticker du ju ut mer som otatuerad än om du har fulla kroppen i bläck!