Dottern är rädd för mygg! MYGG.....vi bor i mygghelvetet och ungen vrålar som en stucken gris, å då menar jag skrik a la hysteriskt med en decibell som kan spräcka vilken trumhinna som helst så fort en liten mygga sätter sig på henne. Hon vägrar att slå bort dem också så de sitter ju där och sticker ända tills nån kommer till undsättning. Detta upprepas ju några gånger på en dag som alla kanske förstår så igår kväll när larmet gick så promenerade Håkan lugnt dit för att slå myggor. Då står Belle i en blodpöl och det droppar ner på trappen från foten. Tur att han är lugn som en filbunke för jag får ju panik så fort nån hostar på den här gården..

Den lilla bulldogen hade blivit hungrig och gått och hämtat sig en tallrik med tacorester som stod på bänken,finmotoriken är ju inte den bästa så den hade gått sönder såklart. Sen tyckte Nelly att hon nog ville äta ute så hon tog med de större skärvorna ut på altanen och där hade hon lyckats kila in den mellan planken så den vassa sidan hamnat uppåt. Belle hade trampat på skärvan, som tur var så blev det bara ett litet jack i lilltån men det kunde gått riktigt illa.

Tari stod så fint för betäckning redan på tisdagkväll och ska provas idag igen. Jill går hemma i hagen med Pytte och är lugnare än en sengångare. Hon ser sååå tillfreds ut att det är löjligt.

Har idag släppt ut Poca och Henry i en lite större hage för att se att han förstår vad eltråd är innan det blir stora gräshagen! Han håller sig på betryggande avstånd från staketet men när han väl får fart på de där enormt långa benen så är det väldigt svårt att stanna. Han är som bambi på hal is och sätter sig nästan på rumpan när han ska stanna.

Henry är liksom Honey väldigt social och kommer gärna fram för en liten kli stund när man går ut i hagen.

 Nu sitter jag här på altanen och dricker mitt morgonkaffe, det är 20 grader varmt,älven ligger spegelblank och jag har två fina paintmammor med friska,vackra och välmående fölungar vid sidan som går och äter gräs. Kan inte bli mycket bättre än så. Det är så trevligt att sitta och titta på dem,och man känner hur all stress rinner av en. Vänder man blicken uppåt till de andra hagarna och ser resten av hästarna också som nu alltså är NIO, så känner man stressen plötsligt öka kraftigt igen( vet fortfarande inte hur detta gick till) så jag vrider stolen mot älven igen och tittar på stona...

Hämtade hem Jill idag från betäckningen och tog med Tari ner till  Kristinehamn istället. Hon ska betäckas med A Smart Little Leo som också finns på Quarter Hill Ranch,se hans stamtavla här http://www.allbreedpedigree.com/a+smart+little+leo  

Jill Har skött sig bra och tog emot 28/5 och 30/5 så nu är det bara att vänta sjutton dagar och göra ett ultraljud för att se om hon tog sig.

Alla tummar som går att uppbringa ska hållas då hon gick tom förra året efter typ hundra resor till Doc....

Honey laddar upp för första träffen med kompisen. Hon springer så det ryker trots värmen. Musklerna sväller och jag är lite orolig över vad hon kan göra med hingstungen faktiskt. Han i sin tur är precis ut som en förväxt tonårspojke, äter,sover och bråkar med sin mamma.  Han är 110 i mkh och alltså lika hög som den två veckor äldre Honey men har inte riktikt kontroll på de långa spirorna än.

Ja,vad säger man? En bild säger mer än tusen ord!! Men herrej#####r vilka ord!! Håll till godo och dregla inte i tangentbordet!