Har idag släppt ut Poca och Henry i en lite större hage för att se att han förstår vad eltråd är innan det blir stora gräshagen! Han håller sig på betryggande avstånd från staketet men när han väl får fart på de där enormt långa benen så är det väldigt svårt att stanna. Han är som bambi på hal is och sätter sig nästan på rumpan när han ska stanna.

Henry är liksom Honey väldigt social och kommer gärna fram för en liten kli stund när man går ut i hagen.

 Nu sitter jag här på altanen och dricker mitt morgonkaffe, det är 20 grader varmt,älven ligger spegelblank och jag har två fina paintmammor med friska,vackra och välmående fölungar vid sidan som går och äter gräs. Kan inte bli mycket bättre än så. Det är så trevligt att sitta och titta på dem,och man känner hur all stress rinner av en. Vänder man blicken uppåt till de andra hagarna och ser resten av hästarna också som nu alltså är NIO, så känner man stressen plötsligt öka kraftigt igen( vet fortfarande inte hur detta gick till) så jag vrider stolen mot älven igen och tittar på stona...