Vi är inte som andra i den här familjen...här bakar vi pepparkakorna EFTER jul. Eller vi och vi...jag blev förpassad ut ur köket efter första pepparkakan faktiskt.

-Men MAMMA! Du är ju värdelös på att baka..din dinosaurie ser ju ut som BIFFEN! Jag bakar mycket bättre än dig! säger en besserwisser till sexåring.

Jaha...då får väl jag göra nått annat då.

Belle bakar och Biffen vakar...

Jaa..jag har gjort det igen, renoverat,kunde inte låta bli. Men är man så jävla skitduktig som jag är så går det ju lätt liksom  

På nyårsdags morgonen hade vi inget att göra så jag frågade Belle om vi skulle ta och tapetsera lite. Hon var ju på direkt och vi tog fram tapeter och lim. Tog först det stora rummet men när vi va färdiga så kom jag ju på...faaan vi skulle ha gjort en fondvägg (det är väl säkert ute nu antar jag,men men). Sagt och gjort,rev ner ena väggen och började om. Klister och kladd överallt men tillslut va det klart. Nu såg vi ju va trist golvet såg ut åxå...ska vi lägga in nytt golv? Japp,det skulle vi...mer klister,skära och svära men det var ju snabbt gjort. Det andra rummet behövde väl också en uppiffning? Tapeter med silvriga hibiskusar på? Jaaaa..min favorit! Skära och klistra...slut på klister så vi fick skita i att lägga nytt golv denna gången. Flyttade om i hela huset så att köket hamnade på nedersta våningen så nu är det bara att ringa på rörmokaren.Nä Ra....jag driver med er,det var Isabelles dockskåp som renoverades,inget annat   

Ärligt talat tror jag att jag har renoverat slut på mig själv..kan man det? Jag har alltid varit sån att jag har sett möjligheter och varit löjligt överentusiastisk i att renovera. För femton år sen så skulle nån kunna ha ställt mig framför ett utedass mitt i djupaste skogen och jag skulle ha sagt:

-Det fixar vi! Vi bygger ut lite här,målar lite där,tapetserar där,gjuter ett golv här osv osv i ALL oändlighet . Men nu tror jag det är slut...har renoverat och byggt om hit och dit hela mitt vuxna liv tror ja och det som man renoverade för 10 år sen behöver renoveras igen   .

Vi fick nyligen en ny lokal till tatueringsstudion, 130 kvadrat med heltäckningsmatta och grisrosa väggar. När vi tittade på den så var alla:

-Ahh,åhh lite färg här,nytt golv där,en hylla här! Det blir KANON!

Själv kände jag bara hur axlarna plötsligt vägde 100 kg,min kropp formligen skrek...NEJ,jag orkar inte renovera ett åbäke till. Jag gick därifrån för att inte va en pain in the ass..för jag hatar att va en sån. Hatar att va slut..att inte känna att jag får inspiration av att se en skitful matta som sett sina bästa år och vilja slänga ut den.

  Nu är mattåbäket ute ändå..nya klinkers ligger i hela lokalen och det mesta är målat och klart tack vare hantverkare och min man men jag kan inte hjälpa att jag har dåligt samvete. Trots att det inte finns en chans i helvete att jag skulle ha hunnit med att gör nått med tanke på att jag är i studion all ledig tid men ändå.. SKITSNYGGT blev det iallafall och vi kommer att ha invigning i januari!  

SEEEE YYYAA!