Jag får liksom inte rätta känslan...kanske gör jag nåt fel...inte ens att stoppa huvudet lååångt ner i oljefärgs hinken och djupandas hjälper. Jag blir inte alls så där euforiskt lycklig som Ernst blir av att renovera... Jag känner faktiskt inga som helst behov av att ränna ner till bryggan och sno ihop en trerätters middag av alla ogräs i grönsakslandet bara för att det är sååå underbart. Inte heller måste jag dra med mig varenda stenbumling på vägen hem och lägga dem i hallen å tända ett värmeljus på dem enbart för att hylla naturen..och jag behöver definitivt INTE att krama varenda kotte som jag möter sen bara för att jag älskar livet och linolja. Nope, på sin höjd skulle jag väl kunna be Biffen gräva ner Ernst i grönsakslandet och vattna lite på honom om han råkade släntra förbi å va klämkäck.

Nejdå, det karln har väl inte gjort mig nått ont så så allvarligt är det väl inte men att stå och stryka schellack på tiomiljarder kvistjävlar i taket,TVÅ gånger och sen stryka takfärg också två gånger har gjort att jag behöver hjälp med att få ner armarna bara för att kunna äta. Axlarna,nacken och arslet värker som satan nu och då har jag väggarna kvar sen som antagligen ska strykas tre gånger så jag är väl lite kinkig. Men bara för det så ska jag göra nått som skulle få Ernst att gråta (å många andra också). Moohhaa,tack Ronny! Jag (eller Håkan faktiskt) ska få lägga in ett billigt,plastigt IKEA klickgolv! Rakt över de breda,fina furuplankorna som säkert är över hundra år gamla ....sug på den du Ernst!!