ja lever . Mycket har hänt sen sist kan man lungt säga. Tuppen ä dö..hönsen ä döa. Räven var här och åt upp nääääästan hela min lilla hönsfamilj en dag. Men min gråa tupp klarade sig mirakulöst genom att flyga högt,högt upp i ett träd och vänta där tills vi kom hem. Oj va mycke tårar det blev på Belle...hennes höna, Svartklöver,som precis börjat lägga små fina gråa ägg med prickar på. Dessa ägg kunde lika gärna ha varit i rent guld som de behandlades här ska ni veta. De badades, lades under mjuka täcken i fina,hemgjorda korgar och dyrkades högt.

  Jag tror tillå med Håkan blev lite ledsen fast han mest tycker att de är ohyra.

 Men ledsnast var ju lelltuppen som blev alldeles själv..han ropade och ropade...sprang runt å letade. Han fann sig till slut till rätta på min axel och där skulle han sitta. Liite svårt att ränna runt med en tupp på axeln hele dan kanske så Håkan ringde ett hönseri i Munkfors så fick vi åka å skaffa nya brudar till honom.

  Han är väl halvnöjd med det arrangemanget kan jag meddela. Han trivdes sååå bra i köket pickandes Biffens leftovers och snosandes i mitt hår samtidigt som luftärmepumpen värmde så skönt. Nu får han bara följa med ut och ränna när jag är hemma på gårn och han struntar fullständigt i att töserna stannar kvar i hönshuset då.

Sen är Treo tillbaka i huset . Vår 14 1/2 terrier is back...mössen darrar av fasa och åtskilliga har fått sätta livet till sen en vecka tillbaka. Han har blitt OTROLIGT döv sen sist han va hemma i våras så det krävs lite tålamod när man vill ha hans uppmärksamhet men annars är han precis som vanligt..en pain in the ass!  Biffen och Nelly är INTE glada över den nygamla sambon..inte katterna heller...meeen vi...eller jag iallafall, tycker om den lille saten.

Efter en veckas uppehåll med tatuerandet (efter olyckan) så är jag tillbaka med fullspäckat schema och det känns gött.  Mycket stora motiv har det varit och det är alltid sköj.

See you!