att ha en egen tatuerings utrustning hemma...det blir en ny stjärna på mitt ben varje kväll. En turkos,en lila,en rosa och en orange har det blivit än så länge. Håkan fick ett litet spindelnät på handen igår.

Jag vet att det är ett evigt tjatande om mina raggsockor i den här bloggen, men jag kan inte hjälpa det.I lööve dem och använder dem från september till maj. Enda nackdelen med dem är att de inte får plats i cowboystövlarna. Min kära mormor( som förövrigt kan allt från att köra HD i potatisland till att sy balklänningar) har stickat två par lika åt mig så att jag har att byta med. Man vet att det är dags att ta det andra paret när de första står givakt som brandmans stövlar brevid sängen och det är bara att sticka i fötterna när man ska gå upp.

Min man är konstigt nog inte lika förtjust i dem.

-Måste du ha de där till å med när du sitter å tatuerar?

-Tror du det är nyttigt å ha de där på dina oläkta vader ?

muttrade han åt mig igår. Vaddå? Bor man i ett hundra år gammalt,dragit hus kan man inte vara utan raggisar vare sig man vill eller inte.

Korstecken,spotta och fräsa underliga ramsor när han tycker de kommer för nära hör heller inte till ovanligheterna. Speciellt när han kryper in under mitt täcke och upptäcker att jag fortfarade har dem på mig.

Jag säger bara: Fler raggisar åt folket!