Jag tror jag börjar bli gammal.. ser dåligt, hör dåligt, går illa, ont i kroppen och glömmer bort att tillsätta mjöl när jag bakar sockerkaka osv.När familjen var ute på promenad häromdan så började fyraåriga Belle att gnälla efter 100 m om att hon hade ont i benen och inte orkade mer.

Jag spände ögonen i henne och sa:

- En sak ska du veta barn lilla, när mamma va liten då fick hon minsann gå flera mil till skolan (några kilometer är väl mer sant,men det kändes liksom längre när man var mindre), ÄVEN om det var metervis med snö och driv is så det är bara att bita ihop!

Håkan bara skrek av skratt och jag insåg att nu är det kört. Bara att konstatera, jag är uråldrig.

Tur att man är gift då iallafall, allt verkar så avancerat nu för tiden.Jag har en sida på Facebook så jag ser ju vad jämnåriga "normala" människor har för sig på helgerna.Det är cocktailpartyn med bond-tema (alltså James Bond och inte bönder som jag trodde först),tjejmiddagar,bandspelningar,dyra drinkar, finkläder och snittar i alla valörer. En annan får ju va gla om man inte somnar i soffan före elva, med rödvins mustach och raggsockor på lördagskvällen. Det ska nät och speed dejtas, minglas, lunchas, brunchas, chattas och krånglas så förbenat. Annat var det på min tid (uråldrigheten som pratar igen), då tog man några groggar hembränt och cola,gick på folkets hus,fick tag på en grabb och sen flytta man ihop efter en vecka. Klart å betalt.

Skulle jag bli singel nu så är det ju kört. Vem skulle vilja dejta en häststinkande kvinna med hund och katthår på ALLA kläderna som dessutom är minst tio år gamla. Med skitiga naglar,valkar i händerna och som rapar högt och svär som en borstbindare (vad det nu är och om det ens heter så?) och som inte är det minsta fin i kanten. Nej,man skulle väl till slut bli en sån där konstig, ensam gammal tant med 40 katter som inte ens hemtjänsten skulle vilja åka hem till.