Ibland känns det precis som om nån bara öppnat bröstkorgen och hängt in ett par RIKTIGT blöta illaluktande,tunga raggsockor av redigt yllegarn liksom...med två FETA hål på hälen dessutom.Man tvivlar helt plötsligt på ALLT och vill bara ge upp. Det är den värsta känslan jag vet... men jag är ju inte den som ger upp i första första taget. Men Melissa Horn hjälper ju INTE till kan ja säga....

Jag gillar den här låten men jag gillar INTE budskapet...

Att skylla hela livet på ADHD(eller nån annan jävla bokstavskombination) tycker jag är förkastligt.. Du är den du är..gör det bästa av det du har fått och SLUTA sätt diagnoser på allt och alla säger jag. För vad faan är normalt egentligen??

Måste få skryta över min duktiga man...satan bra bilder blir det ju!! Eller va säger ni ;)