För att göra en lång (sex fucking jävla månader lång)historia jävligt kort så kan jag tala om att min älskade baby är tillbaka...i ett tragiskt skick tyvärr. Inte alls nylackad och fin som han skulle ha varit (redan i mars) utan nästan lika rostig och jävlig som när jag lämnade honom i januari .

i januari...

De här månaderna har jag mått skit rent ut sagt....jag har alltså lagt ALLA mina sparpengar sen 20 år på min drömbil som jag åxå velat haft i 20 år och så blev det så här. Jag  är så ledsen och besviken...satt helt ärligt och grina idag som en liten barnrumpa. Usch!!! Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen,jag bryter ihop och kommer igen! Tur att det finns bra människor iallafall,jag har inte HELT tappat tron på mänskligheten. Tack Lundin för att du hämtade min pärla,tack till Matti och Lunkan som hjälper mig och framför allt tack till min man som alltid ställer upp och har stått ut med en trasa till fru i ett halvår.  Nu ska ja grina lite till men sen,sen...då JÄVLAR!!!!!!