I en veckas tid nu, runt niosnåret på kvällen så har vår gård invaderats av tillsynes (på ren värmländska) dretfulla, självmordsbenägna skalbaggar i hundratal.  De kommer i flockar med ett dovt surrande och vinglar runt överallt. De verkar ha varit i nån björk och hinkat jäst sav eller nåt och vara är på hemväg. Om man inte passar sig så flyger de rätt i skallen på en.

Andra kraschar rätt i plåttaket och rullar sen ner i stuprännorna, flera flög rätt in i brasan häromkvällen. Bulldogen och katten Meja har fullt upp med att käka upp dem så jag hoppas verkligen de inte är utrotningshotade...

De är ljusbruna och har två stora "vindrutetorkare" fram och en vass tagg därbak. Ska sätta mig och googla dem tror jag.

Sist jag googlade just skalbaggar var efter jag fått min fjärde fölunge Sienna faktiskt. Hon hade precis kommit ut och låg i halmen och torkade. Plötsligt hördes ett konstigt ljud och in i stallet flög en jättestilig(tyckte vi då iallafall) blänkande svart,STOR skalbagge och satte sig framför fölet.

Åhh va häftigt,vi tog  upp baggen som ju såg ut att vara väldigt exotisk och ovanlig,han hade säkert nåt fint latinskt namn som vi kan döpa fölet efter tyckte Nyström. Sagt och gjort,in till datorn och kolla upp den. Efter mycket letande fick vi inse den bittra sanningen. Det var en DYNGBAGGE, och inte ens på engelska så låter ju Superior Shitbeatle speciellt snyggt...