I dag har vi degat! Belles eget uttryck så klart, vi gjorde alltså tomtar av marsipan men Isabells försvann spårlöst konstigt nog... sen var hon VÄLDIGT pigg resten av kvällen. Hur mycket socker är det i 300 g marsipan tro???

Det ska man gå på när man fyllt fyra, så igår så åkte Belle och jag till barnavårdscentralen. Hörsel och syntest,väga och mäta och rita teckningar så det är ju inte så avancerat kan man tycka.  Hon bad Belle rita en gubbe men hon ville rita en sol så då blev det en sol. Hörseltest ville hon INTE göra, hörlurar och släppa bollar det var typ det löjligaste hon hade hört, syntest gick väl med båda ögonen men när barnmorskan sen bad Belle att sätta på sig sjörövarlappen för ena ögat så var det tvärstopp där också...Faan, hota eller muta??  Tomten eller lördagsgodis, man känner sig som världens dåligaste morsa. Tillslut så fick hon sitta i mitt knä och jag fick hålla handen för ena ögat och då gick det bra. Efter mycket lirkande så fick jag på henne hörlurarna också.

-Kan du släppa en boll när du hör ett pipande ljud? säger barnmorskan

-Vaa?

Hon upprepar sig och Belle tar till slut av sig lurarna säger:

-Ja hör ju inget för jag har lurarna på mig!

Börjar om från början igen, barnmorskan börjar fibbla med knapparna och plötsligt rycker Isabelle till och ler sitt stora leende.

-Hörde du nåt pip nu frågar jag och barnmorskan i kör.

-Nej, mamma men jag gjorde en Isabelle rap!

Idag åker mammas och Nisses 27 åriga gamla fina häst General Örn till de evigt gröna ängarna. En stjärna har slocknat, en trotjänare, läromästare och god vän har vandrat vidare. Tårarna trillar på alla här men man får ju försöka tänka på alla fina minnena. Alla skogsturer, tävlingar, turer på isen,vinster, uppvisningar och att han aldrig blev äldre än en treåring och i vare sig kropp eller själ. Hälsa Kaxen från oss kära gamla häst.

Ja,ibland är det trångt om saligheten...