Skrev ett inlägg för nästan exakt ett år sen(20 nov) att endast en tromb eller liknande skulle kunna utrota min djurfamilj....nu känns det onekligen som en minitromb dragit fram i det Nyströmska hemmet iallafall och tyvärr är det inte slut än    . Vart ska jag börja...hmm, räven kom ju och tog min lilla Jax(min tama tupp),hans fru och deras kyckling. Sen blev Ralf (häst) såld och flyttade till Skara. Min lilla bulldog Nelly fick en dödfödd valp efter en tjuvparning och sedan fick vi även låta henne somna in efter komplikationer efter det. Sonny(häst) har flyttat,utlånad på foder i ett halvår för ev försäljning efter det. Tari (häst) flyttar idag så nu har jag tre hästar kvar hemma...Pytte som är 22,Zanna och så Lotta som inte alls är kry. Hon har precis stått på butta IGEN för sina fång problem så där tar vi dag för dag liksom. Sen har vi Treo Terrier som fyller 17 år i maj....han ska få springa i hundhimlen(om han blir insläppt) inom kort..och Biffen bulldog är halt och måste till vetrinären till veckan. Det känns verkligen som hela mitt liv håller på att bytas ut...mina djur är mina bästa vänner liksom. Hjärtat skärs ut i småbitar och serveras som cocktail tilltugg...hela jävla skiten...allt som varit jag...reas liksom till högstbjudande känns det som. Vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på.

Vaknade tidigt imorse och låg å va ledsen för allt...plötsligt känner jag en dregelindränkt näsa mot mig och Biffen (som INTE får sova i sängen) helt bestämt bara kliver upp i sängen och lägger sig på min arm. 65 kilo mjuk å go nallebjörn som vill trösta sin matte...det är äkta vänskap och villkorslös kärlek det!!!