Min man och jag är sällan ovänner nu för tiden....har inte tid eller ork med sånt när man varit tillsammans i 14 år liksom....men är det nått vi tjafsar om i bland så är det just hästarna. Håkan har tre hästar och så har jag också tre. Håkans är utpräglade kossehästar med mycket humör , lite för mycket i skallen (enligt min smak) som mest förpestar tillvaron med att riva hagar, springa jättefort och bråka med mina tre små ofelbara änglar som bara går runt och förgyller världen mest hela dagen. Häromdan när han ringde hem så hade väl nån av de tre rödhåriga jävlarna gjort nått dumt (som att ha bitit mig i gäddhänget eller gnagt av en stolpe) så han hade mig vrålandes  och svärandes i luren för hundrade gången i år. Han blev väl lite putt och sa:

-Ok, nu säljer vi dom!!! ALLIHOP! Flyttar till lägenhet osv osv.

Jag vrålade tillbaka att, ja nu jävlar går jag in och sätter in annons, så det så!!!

När han kom hem så fråga han om annonserna va inne...på allihop...

Määä!! Jag kan ju inte sälja Lotta, hon är ju halt rätt som det är....Å Sonny...Sonny kan man väl inte sälja...han är ju min pensionsfond. Eller Pytte, han är ju mannen i mitt liv...kan ju inte sälja min livskamrat sen 20 år...fattar du väl???? Men ok, vi kan sälja ALLA andra..utom Pytte...å Lotta...och Sonny!

Där kom den där hästmänniskan fram igen...Tänk om jag hade köpt nått annat för de där pengarna som min mamma gnetat och sparat under flera år åt mig på det där miljonkontot. Nej,nej....körkort å annat skit fanns inte en tanke på liksom....en arabhingst skulle jag ha...inget annat.. å nu sitter vi här 20 år senare.. Pytte å jag...svankryggiga...gråhåriga....smågriniga...men

fortfarande både kan och orkar vi rida skiten ur de flesta om vi bara vill  

Men vad skulle man då göra utan dem...hästarna alltså....för den dan kommer ju...förr eller senare. Om jag inte hade haft alla hästarna i alla år så skulle jag ju kunna ha en ny bil tex...en Lamborgini....eller en Ferrari kanske....jag  skulle kunna ha fina möbler....rena naglar och en frisyr! Va vet ja..men det finns ju fördelar med att ha hästar också....om man är deppig en dag tex så får man tidigt ,ja redan som skitig ridskolejänta,lära sig att det inte finns NÅN bättre lyssnare än just hästen. Det finns att läsa i ALLA hästböcker,Min häst och Penny minsann. När du inte har någon annan att ty dig till så går du ut i stallet, sätter dig hos din häst och så förstår den allt och så är saken biff...

I mitt fall så skulle ju denna hästen , som jag kan prata ut hos, rimligtvis vara just Pytte då. Denna kloka gamla häst som jag har matat,borstat,ridit,betalat försäkringar på och som har utrustning som är dyrare än min bil ...han borde ju vara mig EVIGT tacksam och lyssna på minsta lilla gnäll från min sida då?? Eller??

Om vi nu leker med tanken att jag skulle ha tid med att vara deppig så skulle det gå till så här ungefär då...enligt Min Häst, tidningen:

Jag går ut till min gamla trogna vän och tittar in i hans kloka mörka ögon...men va faaan,har han fått gråstarr och har han alltid varit så där vinögd?

Jag lägger mina armar runt hans hals och begraver näsan i hans vackra silvriga man.....som för satan inte luktar shampoo precis. När tog du en dusch sist? Å MÅSTE du ligga i dina egna skithögar JÄMT?? Spottar ut hästhår och gammalt hö.

Jag sätter mig brevid honom i boxen, och börjar prata....Pytte kommer fram, buttar till mig i solaplexus med nosen så att jag tappar luften...han undrar varför i helveta jag sitter i hans kvällsmat och inte ens har med en äppel bit ut...dumma människa ( ja, jag kan eccus..hästspråk).

Jag reser mig upp och sätter mig tillrätta igen...Pytte vänder arslet mot mig och släpper en skithög på 10 kg, två cm ifrån min fot. Det gäller att inte ha för långa deppsessioner efter som en häst bajsar typ var femte minut och lukten  blir GANSKA påtaglig redan vid första dumpningen.

Jag ignorerar högen...håller andan och fortsätter prata i huvet med honom...för hästar pratar i bilder..i huvet..har jag läst nånstans.... Pytte slutar nu äta kommer återigen fram till mig och gosar mig på kinden med läpparna. Japp! Där ser ni, han förstår precis hur jag känner mig, vill trösta sin ledsna matte...Toff..å där biter han till....så där lite,lite skinn nafsar han tag i och det känns som hela fejjan följer med!  Jag reser mig upp blänger ont på hästjäveln...hotar med att han ska bli falukorv och går ut.. Pytte skrattar och säger bara Hahaha..nu fich du nått att grina för..dumma människa...komma här och störa...mitt i maten..skyll dig själv!